Titel: De odödligas regler

Författare: Julie Kagawa

Originaltitel: The immortal rules

Serie: Edens blod #1

Förlag: Harlequin

Utgiven: 2013

Sidor: 459

 

Första meningen: De hängde de Oregistrerade i det gamla packhusområdet; det var en offentlig avrättning , så alla kom för att se på.

 

Handling: Allison Sekemoto lever i Ytterkanten, den yttersta cirkeln av en muromgärdad stad. På dagen letar hon och hennes gäng mat bland soporna för att överleva. På natten kan någon av dem ätas. Vissa dagar är allt som driver Allie hennes hat mot de vampyrer som håller människor som blodboskap. Tills natten Allie själv dör och blir ett av dessa monster.

Tvingad att fly sin stad, måste Allie passera för människa när hon slår sig ihop med en trasig grupp vandrare som söker en legend - en plats som kan ha ett botemedel för sjukdomen som dödade de flesta av civilisationen och skapade de Smittade, de blodtörstiga varelser som hotar människor och vampyrer. Och snart måste Allie bestämma vad och vem som är värd att dö för... Igen.

 

Mest intressanta karaktär: Kanin

 

Bästa scen eller del: Början

 

Min kommentar: En vampyrbok som skiljer sig från andra vampyrböcker och det på ett bra sätt. Den är spännande, mörk, blodig och väldigt medryckande. Kommer definitivt att läsa del två!

 

Mitt betyg: 4/5

 

 

Titel: Divergent

Författare: Veronica Roth

Originaltitel: Divergent

Serie: Divergent #1

Förlag: Modernista

Utgiven: 2013

Sidor: 362

 

Första meningen: Det finns en spegel hemma.

 

Handling: I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga,De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.

Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör, Four.

Tris bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först.

 

Mest intressanta karaktär: Tris och Tobias

 

Bästa scen eller del: Kan inte välja! Hela boken är suverän!

 

Min kommentar: Vilken bok! Den grep tag i mig från första sidan och höll mig sedan i ett järngrepp. Så jäkla spännande! Jag kan knappt sätta ord på vad jag känner för denna bok. Briljant helt enkelt! Jag hoppas resten av serien håller samma mått. 

 

Mitt betyg: 5/5

 

 

Titel: Fångade själar

Författare: Rachel Vincent

Originaltitel: My soul to take

Serie: Soul screamers #1

Förlag: Harlequin

Utgiven: 2013

Sidor: 362

 

Första meningen: - Tack för skjutsen, Traci!

 

Handling: Något är inte som det ska med Kaylee Cavanaugh. Hon ser inte döda människor, men ... Hon känner på sig när någon i hennes närhet är på väg att dö. Och när det händer är det som om en kraft bortom hennes kontroll tvingar henne att gallskrika. Bokstavligt talat. När anfallen kommer allt oftare börjar Kaylee själv undra om hon inte håller på att bli galen.

Allt hon vill är att njuta av att den snyggaste killen i skolan börjat lägga märke till henne. Men att ha en normal dejt verkar omöjligt när det blir alltmer tydligt att Nash vet mer om hennes behov att skrika än hon gör själv. Och när deras klasskompisar börjar dö utan någon förklarlig anledning är det bara Kaylee som kan förutspå vem som står på tur ... och bara hon som har möjlighet att rädda dem.

 

Mest intressanta karaktär: Nash

 

Bästa scen eller del: Historien innan 

 

Min kommentar: En bra start på en ny serie! Jag gillar dessa nya väsen som bryter av trenden med vampyrer och varulvar. Karaktärerna känns äkta och verkliga trots paranormala inslag. Även om boken är lite förutsägbar så sväljer jag det med hull och hår! Ser fram emot del två som kommer ut på svenska i februari 2014.

 

Mitt betyg: 4/5

 

Titel: Nordiska väsen

Författare: Johan Egerkrans

Originaltitel:

 

Serie: 

 

Förlag: Wahlströms

Utgiven: 2013

Sidor: 126

 

Första meningen: Över hela världen och i alla tider har folk varit övertygade om att vi inte är ensmma på jorden. 

 

Handling: De går under många namn de osynliga, oknytt, skrömt, de övernaturliga. De antar många former och de lockar, förför och förgör. 

Nordens mörka skogar, djupa sjöar och höga berg hyser en mängd mytiska varelser. Vi ser dem inte om de inte väljer att visa sig, men de gör sig ständigt påminda. När någon mystiskt försvinner i skogen, när man hör märkliga ljud på vinden, när mjölken surnat över natten är det de övernaturliga som varit framme. Förr i tiden var de en naturlig del av vår värld, ett sätt påminna människor om att ha respekt för naturen. 

En del väsen finner man i hela Europa, som drumliga jättar, mystiska troll, skira älvor och eldsprutande drakar. Andra, som den skönspelande näcken, nattens mara, skogens huldra och mylingarna, är typiska för norden. De personifierar naturen i all dess nyckfullhet och en del av dem ÄR naturen. 

 

Mest intressanta karaktär:

 

Bästa scen eller del: Illustrationerna! Så ottroligt fina!

 

Min kommentar: En otroligt vacker och lärorik bok med fina illustrationer och fakta om väsen och oknytt. Både jag, mina barn och min man har bläddrat och läst i boken och vi älskar den!

 

Mitt betyg: 5/5

 

 

Det är egentligen juluppehåll på "En smakebit på søndag" men eftersom jag tycker det är ett trevligt inslag så fortsätter jag dela med mig av vad jag läser. Just nu läser jag Fångade själar av Rachel Vincent.

 

 

Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Författare: Ransom Riggs

Originaltitel: Miss Peregrines home for peculiar children

Serie:

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: 2011

Sidor: 379

 

Första meningen: Jag hade precis börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.

 

Handling: En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier. Sextonårige Jacob tror inte längre på de historier hans farfar brukade berätta för honom

Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är såklart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn.

Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfars förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga - kanske till och med farliga - och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framförallt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.

 

Mest intressanta karaktär: Svårt att välja då hela boken är fylld med speciella karaktärer.

 

Bästa scen eller del: När Jacob hittar huset och de besynnerliga barnen. Och alla autentiska foton!

 

Min kommentar: Omslaget får en att tro att detta är en kuslig bok vilket den tyvärr inte är. Den är däremot fartfylld, fantasifull och väldigt märklig. Den skiljer sig helt klart från mängden. Fotografierna i boken vävs in i handlingen och förhöjer stämmningen. Det är ingen bok som lär dröja kvar hos mig, men jag är glad att jag läst den.

 

Mitt betyg: 3/5

 

 

Titel: Hundpojken

Författare: Eva Hornung

Originaltitel: Dog Boy

Serie:

Förlag: Forum

Utgiven: 2009

Sidor: 264

 

Första meningen: Första natten var värst.

 

Handling: Romotjka är fyra år och tvingas ta hand om sig själv. Mamman och hennes alkoholiserade pojkvän är försvunna. När maten i lägenheten är slut tar pojken sin tillflykt till Moskvas gator. Där stöter han på en hund, en alfatik, som lever med sin flock av vildhundar i källaren till en fallfärdig kyrka i utkanten av stan.

Romotjka överlever genom att dia tiken som han kallar Mamotjka. Och tack vare värmen från sina nya familjemedlemmar klarar han den kalla ryska vintern. Pojken uppfostras av hundarna och börjar härma deras beteende. Så småningom blir han något av en ledare för hundflocken. Men med tiden uppfylls han av en gnagande känsla av utanförskap, fången mellan två världar är han varken människa eller hund.

En dag upptas en ny pojke i hundgemenskapen. Han hittas dock av myndigheterna och placeras på ett hem för utsatta barn. Romotjka saknar sin förlorade "bror", söker upp honom på barnhemmet och blir själv omhändertagen. De bägge förvildade pojkarna blir snart föremål för ett par läkares stora intresse. Fortsättningen blir dramatisk och slutet tänkvärt och ödesmättat.

 

Mest intressanta karaktär: Romotjka

 

Bästa scen eller del: Har svårt att välja...

 

Min kommentar: En gripande berättelse som fastnar i hjärtat. Den är både sorglig och fin på samma gång och stundtals så rå och grotesk att man mår fysiskt illa så den är inte lämpad för den kräsmagade. Om jag ska anmärka på något så är det slutet vilket jag inte riktigt gillade då det kändes helt fel. Men det är nog en smaksak. 

 

Mitt betyg: 5/5

 

Titel: Kaninhjärta
Författare: Christin Ljungqvist
Originaltitel:
Serie:
Förlag: Gilla Böcker
Utgiven: 2012
Sidor: 273

 

Första meningen: Mary betyder Maria som betyder, man vet inte riktigt, men det kan betyda upprorisk eller bitter eller motspänstig och et stämmer precis för sådan var Mary.

 

Handling: Mary och Anne är enäggstvillingar, och det är svårt att veta var den ena börjar och den andra slutar. De ser sig båda som den starka, den som bär den andra, den som har ansvaret. Sedan de var små har de sett sådant som andra inte ser, känt sådant som andra inte känner. Anne ser andar, och Mary känner dem inta hennes kropp. Tillsammans utgör de ett medium.
Av vad som tycks vara en slump kommer de i kontakt med en medial grupp, som söker efter en liten flicka. Hon försvann för nio månader sen, och förmodas vara bortrövad och kanske mördad. Polisen har inga misstankar om vem gärningsmannen är, men med gruppens hjälp närmar sig Mary och Anne ett svar.
De är tvillingar och nästan som ett, och samtidigt så skrämmande skilda. Båda har de ett kaninhjärta som bultar, båda är de rädda, men för olika saker. Mary fasar för att deras sökande ska sluta i en grav. Anne är rädd för att Mary ska ta livet av sig.

 

Mest intressanta karaktär: Mary

 

Bästa scen eller del: Slutet

 

Min kommentar: Språket är vackert och jag gillar sättet Christin skriver på. Karaktärerna är intressanta och man får en bra känsla om hur de är. Det finns både spänning och övernaturliga inslag vilket intresserar mig men trots det så fastnar inte boken riktigt på mig... Systrarnas relation och språket är det som håller mig kvar till slutet, vilket också är det bästa i hela boken. 

 

Mitt betyg: 3/5

 

 

 

Handling: Jan Hauger anländer till en mellanstor stad på västkusten för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia - med öknamnet Sankta Psyko - ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken.

Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Alice Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren, är patient på sjukhuset. Är något av dagisbarnen hennes? Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Alice igen växer.

En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.

 

Min kommentar: Jag har lite svårt att bestämma vad jag tycker om boken. Stundtals var den spännande för att sedan kännas seg och lite tråkig. Den är lättläst men ganska orealistisk. Gillade bäst tillbakablickarna på Jans tonårstid som förklarar varför saker och ting blivit som de blivit nu i hans vuxna liv. Boken tog några oväntade vändningar och slutet var inget jag kunde förutse. 

 

Mitt betyg: 3/5