En smakebit på søndag: De odödligas regler

 
En smakebit på søndag är ett  inslag från den norska bokbloggen Flukten fra verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser och få lite nya boktips.
 
Det är egentligen juluppehåll på "En smakebit på søndag" men eftersom jag tycker det är ett trevligt inslag så fortsätter jag dela med mig av vad jag läser. Just nu läser jag De odödligas regler av Julie Kagawa.
 
 
"Jag vaknade och förstod att jag hamnat i helvetet. Det kändes som om hela kroppen brann, men jag kunde inte se några eldslågor. Det var mörkt, men det duggregnade lite och jag tänkte att det var lite oväntat i helvetet. Så tornade en mörk figur upp sig över mig, såg på mig med svarta ögon, och jag fick en känsla av att jag kände igen honom på något sätt. Hade jag inte sett honom förr...?"

En smakebit på søndag: Fångade själar

 
En smakebit på søndag är ett  inslag från den norska bokbloggen Flukten fra verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser och få lite nya boktips.
 
Det är egentligen juluppehåll på "En smakebit på søndag" men eftersom jag tycker det är ett trevligt inslag så fortsätter jag dela med mig av vad jag läser. Just nu läser jag Fångade själar av Rachel Vincent.
 
" - Hur är det med halsen? Du behövde inga stygn, men de var tvugna att tvätta rent såren..
Såren? Höger hand flög till halsen och jag drog häftigt efter andan när jag kände hur öm huden var där. Öm och liksom skrovlig. Förskräckt rusade jag in i badrummet. Den lilla spegeln av polerad aliminium ovanför handfatet visade att mascaran från i går nu var utkletad under ögonen. Min hud var blek och mitt långa hår alldeles tovigt.
Jag vinklade upp huvudet och vred mig så ljuset föll bättre. Sedan flämtade jag så högt att det ekade i det lilla utrymmet. Min hals var en enda röra av rivmärken och sårskorpor. 
I samma stund kom jag ihåg smärtan. De blöta och kalla fingrarna.
Högerhanden darrade när jag höll upp den i ljuset. Någonting mörkt och intorkat syntes fortfarande under naglarna och längs nagelbanden. Blod. Det här hade jag gjort själv, i ett försök att stoppa skriket.
Inte undra på att de trodde jag var galen.
Det kanske jag var."
 

En smakebit på søndag: Hundpojken

 
En smakebit på søndag är ett  inslag från den norska bokbloggen Flukten fra verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser och få lite nya boktips.
 
Det är årets sista smakebit hos Flukten fra verkligheten, men jag kommer själv fortsätta med det då jag tycker att det är ett trevligt inslag på blogen.
 
Just nu läser jag Hundpojken a Eva Hornung
 
 
"Han drar fötterna efter sig och sparkar på allt som går att sparka på. 
Invånarna vid sopberget och skogen känner till honom och låter honom vara i fred, ja, försöker till och med att undvika honom. Det man först lägger märke till är manen av tovigt svart hår. Den faller bakåt från pannan i en trasslig hopfiltad massa till mitten av ryggen. Som alla andra här är han smutsig och klädd i lager på lager av allehanda paltor och trasor. Han är vid ovanligt god hälsa för ett barn på det här stället, hans kropp är rak och senig. Han är mycket starkare och vigare än barn i allmänhet. Han svingar den grova klubban i högerhanden lätt och skickligt. Han är nästan stum, bortsett från de brummande läten som han rosslar fram genom näsan och mellan tänderna."

En smakebit på søndag: Sankta Psyko

 
En smakebit på søndag är ett  inslag från den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser och få lite nya boktips.
 
Just nu läser jag Sankta Psyko av Johan Theorin.
 
 
"William var en djärv pojke, det hade Jan sett när avdelningarna lekte tillsammans - trots att han var liten och späd skulle han alltid klättra högst och springa fortast.
Jan tittade på William, och tänkte på bunkern i skogen. 
Och det var så det började; inte som en färdig plan för att locka bort ett barn i skogen, utan mest som en tankelek. Ett tidsfördriv som Jan höll för sig själv."
 

En smakebit på søndag: Dödssynden

 
 
En smakebit på søndag är ett  inslag från den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser och få lite nya boktips.
 
Just nu läser jag Dödssynden av Harper Lee, en bok som jag verkligen gillar.
 
 
"Efter Källsmaten satte sig Atticus till rätta med tidningen och ropade: "Scout, är du klar att läsa?" Herren sände mig mer än jag förmådde bära, och jag gick ut på verandan. Atticus följde efter.
"Är det nåt galet Scout?"
Jag sa till Atticus att jag inte mådde riktigt bra och att jag inte hade lust att gå i skolan mer, ifall han inte hade något att invända. 
Atticus satte sig i gungan och lade benen i kors. Hans fingrar vandrade till klockfickan, han sa attt det var det enda sättet för honom att tänka. Han avvaktade under vänlig tystnad, och jag försökte stärka min position: "Du har aldrig gått i skolan och du klarar dig bra, så jag tänker också stanna hemma. Du kan lära mig precis som farfar lärde dig och farbror Jack. 
"Nej, det kan jag inte" sa Atticus. "Jag är tvungen att förtjäna vårt uppehälle. Föresten så skulle de sätta mig i fängelse om jag höll dig hemma - så nu ska du ta en dosis vismut ikväll och gå i skolan imorgon."
"Jag mår alldeles bra egentligen."
"Det trodde jag också. Vad är det nu som hänt?"
Bit för bit berättade jag för honom om dagens alla olyckor. "- och så sa hon att du lärde mig alldeles fel, så vi får aldrig nånsin läsa tillsammans mer. Snälla pappa, skicka inte dit mig igen."
Atticus reste sig upp och gick till anra änden av verandan. När han avslutat sitt studium av wistarian vandrade han tillbaka till mig. 
"Först och främst" sa han "så kan du klara dig mycket bättre med folk i allmänhet om du lär dig ett enkelt knep. Man kan aldrig riktigt förstå en människa förrän man försöker se saker och ting från deras sida -"
"Hur menar du pappa?"
"- och kryper in under hennes skinn och promenerar omkring i det."
 

lasligheter.blogg.se

En bokblogg helt enkelt!

RSS 2.0