Handling: En mörk marskväll kommer Veronika, en ung författare, till en enslig stuga i en liten by i Dalarna. Hon är på jakt efter ensamhet och stillhet, för att skriva färdigt en roman och för att komma över en stor sorg. 

Hennes ankomst observeras i tysthet av den gamla kvinnan som bor i huset bredvid, den enstöriga Astrid. I tryggheten bakom sina skyddande väggar bevarar hon mörka familjehemligheter och en personlig tragedi. 
Medan den kalla vintern efterträds av våren närmar sig de två kvinnorna sakta varandra. Mot bakgrund av årstidernas växlingar spirar en ovanlig vänskap. En vänskap som ska förändra bådas liv för alltid. 

 

Min kommentar: Den här boken stoppades i handen på mig av en okänd kvinna som botaniserade bland böckerna tillsammans med mig på Erikshjälpen förra veckan med orden "Har du inte läst den än så gör det för guds skull!". Det är ingen bok jag skulle ha valt själv och efter att ha läst den är jag glad att kvinnan prackade på mig boken och att jag valde att köpa den för vilken läsupplevelse det blev. Boken var lättläst med korta kapitel. Historien är vacker, stillsam och melankolisk. Jag vet inte om den här boken gick rakt in i hjärtat därför att den unga kvinnan är min namne och nästan i samma ålder, och den gamla kvinnan heter Astrid som min mormor och även hon i rätt ålder. Jag blev djupt berör av deras fina vänskap och skakande livsöden. Slutet lästes med tårfyllda ögon. En bok jag varmt kan rekommendera!

 

Mitt betyg: 5/5